Vad gömmer sig bakom färger vi ser: En essä om färgens psykologiska betydelse

"Vilken är din favoritfärg?" är en fråga som många nog känner igen. Men kan färg betyda mer än bara tycke och smak, och spelar det verkligen roll? Jag minns hur jag som barn älskade starka, levande färger, men i kontrast dominerar i dagsläget grått, svart och marinblått i min garderob. Vid valet av en specifik färg, finns det någon underliggande princip att influeras av eller förhåller sig den inre uppfattningen till ett subjektivt ställningstagande? Genom att utforska färgers relation till våra känslor från olika perspektiv, både konstnärligt och vetenskapligt, försöker jag att ge svar på frågan.

Ända sedan Zur Farbenlehre (Goethe, 1810) publicerades första gången har färgers betydelse för och påverkan på människans sinne fått ett stort forum för reflektion. Goethe anses vara den första som systematiskt studerade färgers visuella karaktär och menar i sin publikation, som var en reaktion på Isaac Newtons resonemang kring färgers fysiska spektrum, att färg i sin egen form är en grad av mörker.

We will here only anticipate our statements so far as to observe, that light and darkness, brightness and obscurity, or if a more general expression is preferred, light and its absence, are necessary to the production of colour. (Goethe, 1810, s. 43)

Med tidens gång utvecklades påståenden om färgers symbolik och känslobetonade egenskaper. Den ryska grafikern och målaren Vasilj Kandinsky (1910, citerad i Gage, 2006, s. 76), utvecklar resonemanget och menar att “varje enskild färg kan ha en varm eller kall känsla”. Likt en solig dag i november, som vid första anblick kan utstråla värme men är riktigt kylig när man väl kommer ut. Kandinsky menar vidare att man med färger kan uppnå ett värde av spirituell harmoni, i On the Spiritual in Art skriver han att “färgharmoni kan bara vila på principen om motsvarande vibrationer i människans själ” (Kandinsky, 1946, s. 43). Likt Goethe delade Kandinsky upp färgerna där t.ex. gul färg dominerade en strävande och levande känsla, till skillnad från blå som anses vara motsatsen. Kandinsky trodde starkt på samband mellan form och färg, och ägnade ett helt kapitel i sin bok till detta där han t.ex. uttryckte färger i relation till geometriska former (Kandinsky, 1946). I samband med en form som t.ex. ett målat rum, brukar man säga att varma färger närmar oss, medan kalla färger ger oss en synupplevelse av distans, därför kan ett blått målat rum upplevas som större i sin storlek. Studier har dock visat att det inte nödvändigtvis stämmer gällande mer komplexa former än en rak vägg (Bailey et. al., 2006) och det behövs mer forskning i ämnet. Men går det att vara säker på att känslan av färger delas mellan oss? Josef Albers, som undervisade vid den tyska skolan för arkitektur och design, Bauhaus, från år 1923, hade ett stort intresse för färg. Han rörde sig bort från en teoretisk inramning av begreppet färg och förespråkade olika experimentella metoder som han ansåg gav en bättre förståelse för färgens egenskaper. I Interaction of Color inleder han med ett exempel, “Om man säger röd (namnet på en färg) och det är 50 personer som lyssnar, kan man förvänta sig att det kommer att finnas en röd färg i deras sinnen. Och man kan vara säker på att alla dessa röda kommer att vara mycket olika” (Albers, 2013). Albers delade inte Kandinskys uppfattning om sambandet mellan form och färg utan menade att färg har ett oändligt antal ytor. På 90-talet gjordes en upptäckt av den australiensiska målaren Wayne Roberts i sin undersökning av relationen mellan färgskalor, att varma färger faktiskt kan uppfattas som kalla och vice versa (Gage, 2006, s. 76-77). Albers delar denna uppfattning:

As to warm and cool, it is accepted in the Western tradition that normally blue appears cool and that the adjacent group, yellow-orange-red, looks warm. As any temperature can be read higher or lower in comparison with other temperatures, these qualifications are only relative. Therefore, there are also warm blues and cool reds possible within their own hues. (Albers, 2013, s. 59)

För att återgå till begreppet färg, i Svensk ordbok (2009) går det att läsa följande om man slår upp ordet färg:

I. grund­läggande typ av synförnimmelse vars kvalitet bestäms av det (på nät­hinnan) in­fallande ljusets våg­längd el. vanligen kombination av våg­längder

Ju fler källor i ämnet om färg som undersöks, desto fler olika förhållningssätt till de enskilda färgerna finner man. Karl Rydberg är utbildad psykolog, driver ett färgterapeutiskt institut i Stockholm och undervisar dessutom i färgpsykologi. Han menar att vi dagligen “får en slags kulört grammatik där olika nyanser underförstått ges olika moraliska egenskaper. På detta sätt formar färgen vårt medvetande även genom språkets kanaler” (Rydberg, 1991, s. 34). Så likväl hur färger kan ha olika nyanser i varm och kall uppfattning kan de dessutom i språket anta olika betydelser, som i sin tur härleder till olika känslor. Har du gröna fingrar är du knappast en gröngöling i din gröna oas till kolonilott, för att ge ett överdrivet exempel.

I relation till vår uppfattning av verkligheten omkring oss så har våra själsliga sinnen alltså en känslighet till färg och kan påverka hur vi mår, men också hur vi beter oss. Rydberg skriver att “rött sporrar till entusiasm och aktivitet men kan också verka hetsande och framkalla oro” (Rydberg, 1991, s. 76). Genom att förstå färgers underliggande påverkan är det alltså rimligt att man kan skapa känslor hos mottagaren på olika sätt, bara det att man inte kan vara helt säker på att effekten är konsekvent.

Så för att återgå till min garderob så funderar jag nu på om dess kulörta uttryck besitter något mer än bara trend och stil. Möjligen har färgerna talat till mig på ett omedvetet sätt, så att valet av färgen på mina kläder är till grund för en inre harmoni som jag eftersträvar.

Genom historien så finns intresset för färgers omedvetna effekt inom många olika områden, ett intresse som tog vid med Goethes publikation år 1810. Trots det är många frågor om färger och deras psykologiska förhållande obesvarade och det behövs fler studier. Färgers påverkan på oss människor och våra sinnen är ett ämne som inte omfattas av något enhetligt regelverk, snarare tvärtom. Med egna associationer och erfarenheter förhåller sig människan ensidigt till färgerna. Deras förmåga att påverka våra sinnen är spritt undersökt, diskuterat och praktiserat genom historien och med det sagt finns det utrymme att fördjupa sig mer i frågan om deras instinktiva kraft. Jag känner mig minst sagt färgad av ämnet.